Hjälp Wikitravel att blir en bättre reseguide! Läs här

Małopolskie

Från Wikitravel, den fria resehandboken.
Hoppa till: navigering, sök
Małopolskie

Default Banner.jpg

Województwo małopolskie - Lillpolens Vojvodskap

Lillpolens vojvodskap är en av de 16 administrativa regionerna och ligger i södra Polen. Dess nuvarande administrativa indelning fastställdes år 1999 i samband med den reform som genomfördes då. Regionen gränsar till vojvodskapet Podkarpacie 1 i öst och till Slovakien i syd. Det bördiga området Ślask i sydväst avgränsas i söder av bergskedjan Sudeterna och Sudeterna avgränsas från Karpaterna i sydöst. Till skillnad av stora andra delar av det låglänta Polen, ligger drygt hälften av Małopolska 500 m.ö.h., däribland massivet Tatrabergen där också landets högsta bergstopp Rysy är beläget. Omkring 3,2 miljoner invånare gör regionen till Polens fjärde mest folktätaste region. Małopolska står inför samma typ av demografiska problem som andra regioner i Polen där en åldrande befolkning är en stor framtida utmaning. I regionen finns det 59 städer, varav Kraków är huvudsätet och utgör regionens ekonomiska, industriella, historiska, kulturella och akademiska centrum. Det finns fler än 5500 byar i hela regionen och omkring hälften av regionen består av jordbruksmark.5 Malopolska står för ca 5,5 procent av landets totala export som till stor del består av industriella maskiner, stål och plastprodukter. Małopolska är en av Polens mest dynamiska och snabbt växande regioner med avsevärda FDIs, mycket tack vare EU-medlemskapet. Malopolska är en stor turistregion såväl på sommaren som på vintern. Den varierande naturen, med Tatrabergen, de stora skogsbeklädda områdena och de sex nationalparkerna, drar omkring 10 miljoner inhemska som utländska turister varje år. Skidsporter, vandring, vattensporter är bara några exempel på vad som lockar besökare och de historiska och kulturella platserna i regionen, såsom Kraków med slottet Wawel och den judiska stadsdelen Kazimierz, saltgruvan Wieliczka eller förintelselägret Auschwitz drar miljontals besökare årligen.

Kraków

Kraków är Polens näst största stad och Lillpolens huvudstad. Fram till slutet på 1500-talet var det Polens huvudstad, och den har spelat en stor roll i landets historia i nästan tusen år. Blickar man tillbaka över Krakóws livstid så får man se grundandet av Polens äldsta universitet, en ström av internationella konstnärer och vetenskapsmän, och en mångfald av konflikter, allt som än idag lämnar sitt märke på staden. Kraków har mycket att erbjuda, och det är inte konstigt att så många som tio miljoner besöker den varje år. Hjärtat av Kraków är dess gamla stad, vilken i sin tur kretsar kring det centrala torget. Torget, ett av de största i Europa, har funnits sedan medeltiden och har utgjort en knytpunkt för många olika handelsrutter, vilket i sin tur har bidragit till stadens framgång. Centralt beläget ligger byggnaden Sukiennice, som en gång i tiden var platsen där handelsmän fick sålde olika textiler. Byggnaden används fortfarande som marknadsplats, men idag används den till mestadels för att sälja souvenirer. Om man tar sig till byggnadens övervåning kan man ta ett besök till sukiennicegalleriet - en del av Krakóws nationalmuseum. I galleriet ställs det ut konst från flera olika perioder, och man kan betrakta verk från polska konstnärer såsom Jan Matejko, Józef Chełmoński, Anna Bilińska-Bohdanowicz och många fler. När man väl befinner sig på Krakóws centrala torg så är det omöjligt att missa kyrkan i dess nordöstra hörn. Mariakyrkan i den form man kan se idag byggdes under 1300-talet efter att en kyrka som tidigare befann sig där hade rivits ner, och den har sen dess fått dekorationer från flera kända konstnärer. Varje timme kan man höra en speciell melodi spelas på ett bygelhorn från ett av kyrkans torn, en tradition som har funnits i flera århundraden. Söderut på torget kan man också besöka stadshustornet, den enda bevarade delen av det stadshus som en gång stod där. Krakóws gamla stad genomskärs av den så kallade Droga Królewska eller Kungliga Vägen, som går från stadens gamla ingång vid den så kallade Barbakanen till Wawelslottet, som en gång var hem till Polens monarker. Vägen var den som polska kungar tog under sin kröning och erbjuder många sevärdheter, som Floriańskaporten, Karkóws tidigare nämnda centrala torg, och Jan Matejkos hus. När man har tagit sig till slutet av vägen och anländer vid Wawelslottet tar inte heller turen slut, många delar av slottet kan man gå in i för att se olika utställningar. Det går också att strosa runt utsidan av byggnaderna, där man kan se både slottets detaljrika fasader och en fin utsikt över Wisłafloden. Strax söder om Wawel finner man området Kazimierz, som en gång i tiden var en av de mest centrala områdena för Europas judiska befolkning. Till skillnad från många andra platser i Polen så blev inte de judiska byggnader som fanns i Kazimierz förstörda, och det går fortfarande att se flera synagogor i området. Platsen är också sedan 80-talet hem till en judisk kulturfestival som hyllar och hedrar Krakóws judiska historia. En bit utanför Kazimierz hittar man också Oskar Schindlers emaljfabrik, som hjälpte till att rädda livet på fler än tusen judar under förintelsen. Idag är fabriken ett museum som dokumenterar både Oskar Schindlers verksamhet och hur livet såg ut för Krakóws judar under den tyska ockupationen.

Wieliczka

En kort bit sydost om Kraków finner man den lilla staden Wieliczka. Det som staden utan tvekan är mest känd för är dess stora saltgruva, som började sin verksamhet så tidigt som 1200-talet, och fortsatte att vara i drift så sent som 1996. Gruvan i Wieliczka, tillsammans gruvan i den närliggande staden Bochnia, spelade en viktig roll i Polens ekonomi under många år. Bägge gruvor blev 1978 bland de första platserna som skrevs in i UNESCOs lista över världsarv för deras historiska värde, då de är bland de allra tidigaste stora industriella verksamheter i Europa. Det har under en längre tid varit möjligt för turister att ta rundturer i Wieliczkas gruva, och det kommer varje år mer än en miljon besökare. Dess tunnlar sträcker sig djupt, och trots att rundturer bara täcker en bråkdel av dem så kan man se många spår av gruvans historia när man går igenom den. Eftersom att gruvan har varit i drift i flera hundra år kan man se hur arbetsmetoderna i gruvan har förändrats från medeltiden till modern tid med kvarlevor från perioderna däremellan. Ett besök till gruvan är inte bara för den som är intresserad av det industriella, utan det är dessutom en konstnärlig upplevelse. Skulpturer av saltsten, stora salar uthuggna ur marken, och religiösa lokaler ser man också på en rundtur, och mycket av det har gjorts av de gruvarbetare som en gång arbetade i Wieliczka. Vissa områden är till och med stora nog att använda som konserthallar, och det är möjligt att flera gånger om året lyssna på både klassisk och modern musik i gruvan. Den förmodligen mest berömda platsen i gruvan är St. Kingas kapell, som sägs vara världens största kyrka byggd under marken. Kapellet är helt och hållet uthugget ur saltstenen och är rikligt dekorerat med saltskulpturer från gruvans arbetare. Det används aktivt för gudstjänst och religiösa högtider, och är alltså inte enbart för turister. Som i de flesta andra kyrkor går det till och med att anordna bröllop i kapellet, med det unika faktumet att det då utförs 101 meter under marken. Ett besök till Wieliczkas gruva behöver inte vara en passiv upplevelse. Gruvan erbjuder även besökare en chans att uppleva hur det är att arbeta i en gruva, med en guidad tur där de själva utför traditionellt gruvarbete samtidigt som de får en djupare inblick i gruvans verksamhet. Det går också att besöka gruvan för en teraputisk hälsovistelse. Patienter med främst andningsproblem erbjuds behandlingar som drar nytta av det speciella klimatet inuti gruvan, och får även möjligheten att sova över nere i dess lokaler. För de troende finns även en tur som tar besökare igenom de religiösa delarna av gruvan - den så kallade pilgrimsrutten. Turen leds av en präst och låter en se närmare på hur gruvarbetarnas tro har tagit form i deras skulpturer, och tar en igenom flera av de religiösa lokaler som finns i gruvan.

Zakopane

Zakopane är en stad i den södra delen av Lillpolen. Det ligger vid Tatrabergen, inte långt ifrån polens gräns till Slovakien. Staden ligger i den smala dalen Rów Podtatrzański som sträcker sig från den lägre toppen Gubałówka till Tatrabergen i söder. Zakopanes centrum formas kring korsningen mellan gatorna Krupówki och Kościuszko. De är shoppinggator som ofta är fyllda med människor. Zakopane och området runtomkring är väl besökt både under vintersäsongen och under sommarsäsongen. Staden har kallats polens ”vinterhuvudstad”, då man kan utföra flera sporter så som alpin skidåkning, längdskidåkning, snowboardåkning och backhoppning. Under sommaren är det vandring och bergsklättring som drar till sig besökare. Zakopane är Polens högst belägna stad och ligger på 750 – 1100 meters höjd. Populationen är på drygt 27 000 invånare.34 Den högsta toppen på en polska sidan av Tatrabergen är Rysy på 2499 m. Det finns även en stor sjö, Morskie Oko, som både är välbesökt och lättillgänglig. Sjön är en sevärdhet som årligen besöks av ca 50 000 vandrare. För de som inte vill vandra finns det bergbanor som går till topparna Gubałówka och Kasprowy Wierch.

Området kring Zakopane befolkas av en grupp som utvecklat Góralkulturen. De har egna traditioner inom mat, musik och textildesign. Under 1800-talet blev Zakopane en kurort och drog under 1900-talet till sig polens kulturella elit. I staden finns förutom speciella traditioner även en särpräglad arkitektur. Denna skapades av Stanisław Witkiewicz. I Zakopane kan man få äta lokalt fångad öring och oscypek, som är en rökt ost och en lokal specialitet.36 Folket i Zakopane har en höglandsdialekt som skiljer sig från den övriga polskan. De har även speciella traditionella kläder som bärs vid högtider. Det mest populära ur männens sätt att klä sig är deras hatt med snäckor och örnfjädrar. De har även skor av läder som kallas kierpce. Kvinnorna har kjolar med blommönster som bärs med en vit blus, kierpce och flätat hår. Det finns även traditionell musik och dans som besökare kan får uppleva.

Oświęcim

Oświęcim är en stad i västra Lillpolen som ligger längs floden Soła. Staden binder samma vojvodskapen Lillpolen och Schlesien. Staden är 800 år gammal och har en turbulent historia, vilket kan ses i Gamla stan. Slottet i Gamla stan byggdes av Piastfamiljen och är idag ett museum. Många viktiga historiska figurer har besökt slottet, så som Bona Sforza. Från det gotiska vakttornet kan man se en panoramavy över staden och dess omgivning. Tornet är en av de äldsta byggnaderna av tegel i Lillpolens vojvodskap. Genom staden går en internationell cykelled från Kraków till Wien. Redan under 1000-talet bodde det människor på platsen, men ortnamnet Oświęcim har hittats nedtecknat först från slutet av 1100-talet. År 1272 gav Mieszko I Oświęcim statsrättigheter, vilket än idag firas varje år i september. Under slutet av 1200-talet började handeln med salt från gruvan i Wieliczka. I samma veva fick staden rättigheter att ta ut tull på floderna Soła och Wisła. Kring år 1500 förstördes stora delar av staden och slottet av en brand. Först år 1534 var staden återuppbyggd. Efter fler flera hundra år av framgångar anfölls Oświęcim av Sverige år 1655. Staden förstördes och lämnades med bara 114 invånare. Ett sekel senare, år 1772, blev staden en del av Österrike vid delningen av Polen. Fram till andra världskriget var Oświęcim en industristad med produktion av diverse saker. Senare, under andra världskriget, byggdes koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau vid staden. Den 27 januari 1945 friades Oświęcim från Nazitysklands grepp. Sedan 1947 är koncentrationslägret ett museum. Staden har skapat sig en fredsprofil med flera initiativ och projekt som syftar till dialog, tolerans och förlikning. Utöver slottet och Auschwitz-Birkenau finns ett kulturcenter och ett judiskt center. De judiska centrets syfte är att sprida kunskap om förintelsen och om farorna med fördomar och intolerans.

Tarnów

Nära Lillpolens östra gräns ligger staden Tarnów. Staden anses som Polens varmaste stad, i att den under året får högst medeltemperatur utav alla landets städer. Vädret är dock bara en bråkdel av vad som gör Tarnów märkvärd. Staden överskuggas ofta av det mer populära Kraków, men Tarnów, som till och med har kallats Polens renässanspärla ,43 har en rik historia bakom sig som också är mycket värd att ta del av. I Tarnóws hjärta ligger stadstorget, omringat av byggnader från ända tillbaka på 1500-talet. Den mest markanta byggnaden vid torget befinner sig i dess centrum - Tarnóws stadshus. Stadshuset är en robust tegelbyggnad med ett tillhörande torn som byggdes under 1400-talet i en gotisk stil, men som under nästa århundrade fick en ommodellering i renässansstil som påminner mer om hur byggnaden ser ut nu. Idag är den del av Tarnóws distriktmuseum och visar upp bland annat militärutrustning, målningar och porslin från så långt tillbaka som 1600-talet. Nordväst om stadstorget kan man se en av Tarnóws ståtligaste byggnader, stadens katedral. Byggnaden har genomgått flera ombyggen men har stått på sin plats i någon form sedan åtminstone 1300-talet. Om man fortsätter att ta sig runt i Tarnów så får man se efterlämningar från många olika kulturer som har befunnit sig i staden över åren. Mest framstående är de rester som finns kvar av stadens judiska befolkning, som en gång utgjorde nästan hälften av stadens invånare. Redan under medeltiden började judiska handelsmän arbeta i staden, och över århundradena kom stadens judiska befolkning att bli en oerhört viktig del av Tarnóws kultur or näringsliv. Efter förintelsen kvarstår näst intill ingenting av den judiska befolkningen i Tarnów, men deras inflytande kan fortfarande ses i stadens byggnader. Längs gatorna Żydowska och Wekslarska, öst om stadstorget, kan man se mycket av den judiska arkitektur som står kvar än idag. Gamla affärer, badhus och, en bit utanför området, begravningsplatser står fortfarande kvar sedan flera hundra år tillbaka. Innan stadens judar hade fått tillstånd att bosätta sig mer fritt så var det i det här området som de hade rätt att bo. Området blev kärnan till stadens judiska kultur, och än idag kan man exempelvis finna skrifter från toran på husfasader i området. Vid Żydowskagatan ligger ett torg där Tarnóws gamla synagoga en gång stod, innan den brändes ner under den tyska ockupationen. Den enda delen av byggnaden som står kvar efter ockupationen är bimahn, den plats i en synagoga där heliga skrifter lästes ut. Torget har under senare år använts som plats för olika framträdanden som hedrar stadens judiska historia.

Tarnów har inte bara varit hem åt polacker och judar under sin livstid. På det etnografiska muséet kan man lära sig mer om romernas historia och kultur i Polen, med en av de få utställningar som visar romsk historia i hela Europa. Romer bor fortfarande i staden och deltar ibland i uppvisningar av sin kultur i samband med museet. Varje sommar håller områdets romer även det så kallade "Tabor Pamięci" - en flera dagar lång resa som börjar från det etnografiska muséet och sedan tar sig runt i Lillpolen, dels till minne av de som miste livet under förintelsen och dels för att hedra den romska kulturen. Stadens sevärdheter är inte bara begränsade till gamla stan. Utan att behöva resa långt kan man se gamla bevarade träkyrkor, kvarlevorna från medeltida fästningar, och traditionella bostadsområden. Om man tar sig några kilometer norr om Tarnów kan man hitta den lilla pittoreska byn Zalipie. Byn har varken många invånare eller stora monument, men är berömd för de vackra målningar som invånarna dekorerar sina hus med. På sent 1800-tal började folk i byn måla sina väggar vita inför religiösa högtider, eftersom väggarna lätt blev täckta av sot från vedugnar. Eftersom att sotfläckar ibland kunde ses igenom den vita färgen målade man också olika mönster på husen för att hjälpa till att dölja dessa. Traditionen finns kvar än idag, och nu för tiden hålls det varje år en tävling i byn för att se vem som kan dekorera sitt hem vackrast.