Pitcairnöarna
Pitcairnöarna [1] är en grupp av löst utspridda öar i den mest avlägsna delen av Stilla havet. Avståndet till närmsta kontinent är det längsta än någon annan befolkad ö i världen. Ögruppen är Storbritanniens sista koloni i Stilla havet, samt den mest isolerade. Den kuperade huvudön befolkades av myteristerna på Bounty och deras polynesiska kompanjoner, och de flesta av Pitcairns invånare härstammar idag från dem. Det är en av världens lägst befolkade enheter med egen landskod (PN). [Redigera] Regioner
[Redigera] Städer
[Redigera] Andra destinationerÖgruppens synnerligen isolerade läge gör att andra destinationer inte ligger inom rimlig räckvidd. [Redigera] Fakta om Pitcairnöarna[Redigera] HistoriaPitcairn har varit antingen bebodd eller ofta besökt av polyneser under lång tid, (de ristade in symboler i klipporna), och besöktes kort av portugisiska och brittiska upptäcksresande (av vilken en gav ögruppen sitt namn), men den var obebodd när myteristerna från det brittiska fartyget Bounty och deras tahitiska kompanjoner slog sig ner där under Fletcher Christians ledarskap. De brände och sänkte skeppet i vad som idag heter Bounty Bay (det fanns ingen bra plats att gömma det på), och grundade en by. Under den första tiden var det ett laglöst samhälle, som mest bestod av våldsamma alkoholister, men när John Adams, som då var den sista myteristen i livet, konverterade de lokala kvinnorna och barnen till kristendomen, blev det bättre. De levde på ön i 24 år innan britterna hittade dem och tillät dem att bo kvar. 1838 blev Pitcairn Storbritanniens första koloni i Stilla havet och det är idag även den sista. Utvandring - först till Norfolk Island och främst till Nya Zeeland det senaste seklet - och en nästan avskräckande inställning till invandrare har minskat invånarantalet från 1937 års topp på 233 till dagens knappa 50. 2004 skakades dessutom ön av anklagelserna om sexuella övergrepp på öns unga kvinnliga befolkning (inklusive minderåriga flickor), och de följande utredningarna av flera av öns manliga invånare (inklusive många som inte längre bodde på ön), av vilka sex dömdes till fängelse. Det är idag osäkert om det pitcairnska samhället - som redan vacklar på kanten till självtillräcklighet - kommer överleva. [Redigera] Lokalbefolkning[Redigera] KlimatKlimatet är fuktigt och tropiskt (Stenbockens vändkrets ligger strax norr om ön) med en medeltemperatur från vinternätternas 16°C till sommardagarnas 30°C. Det kommer måttligt med regn, jämt utspritt över året, förutom att det regnar lite oftare på vintern. Mellan november och mars kan tyfoner komma in över ön, detta är dock sällsynt. [Redigera] LandskapetMed sina skiftande uppkomster är varje ö är unik på sitt sätt.
[Redigera] SpråkEngelska är det officiella språket, och det talas av alla. Pitkern, en blandning av 1700-talsengelska och tahitiska med inslag av sjömansjargong (till exempel betyder "all hands" "allihopa"), talas bland invånarna emellan. [Redigera] Att ta sig till PitcairnöarnaPitcairns avskilda läge, långsamma byråkrati och brist på resurser gör det mycket svårt att resa dit. Oavsett hur länge man stannar på ön behövs en licens från guvernören, eftersom de oregelbundna transporttiderna innebär att om man väl har kommit dit kommer man få stanna där i minst några veckor, om inte månader. För att få en sådan licens krävs det att man har bra hälsa, att man har bestämt hur och när man ska resa därifrån (till exempel med en passerande båt), minst 300 nyzeeländska dollar i veckan för att täcka sina kostnader, en rad andra villkor samt en avgift på 100 dollar; en licens gäller i sex månader. Guvernören nås på e-postadressen admin@pitcairn.gov.pn [Redigera] Med flygDet saknas landningsbana på ön, och den ligger för långt bort för helikoptrar. (Den största, platta ytan på Pitcairn erbjuder en väldigt kort landningsbana, och den släta Henderson Island är dels skyddad av UNESCO, dels ligger den mycket långt från Pitcairn). Den närmsta flygplatsen ligger på Mangareva i Franska Polynesien, cirka 500 kilometer därifrån. [Redigera] Med båtPitcairn Island är tillgängligt för turister via schemalagda besök av ett litet antal kommersiella kryssningsfartyg och privata yachter. Att segla från Franska Polynesien är, relativt sett, det mest praktiska sättet: från andra platser, som Nya Zeeland och Chile, krävs en båtfärd på över 1 000 kilometer.
Ön ligger ungefär mittemellan Nya Zeeland och Panamakanalen, nära en huvudfärjelinje, så det finns möjlighet att resa med fraktfartyg flera gånger om året. Kontakta Pitcairn Island Administartion på Nya Zeeland, tfn +64-9-366-0186, för att ordna resan. En enkel biljett kostar vanligtvis 800-1000 amerikanska dollar. Det finns ingen hamn lämpad för medelstora eller större fartyg; besökare når själva ön genom att invånare på ön åker ut från Bounty Bay i smala långbåtar för att möta fartyg som ankrat en bit från kusten. [Redigera] Förlyttning i PitcairnöarnaSedan oktober 2005 finns det en asfalterad väg på Pitcairn (från Hill of Difficulty till "hamnen" vid Bounty Bay till Adamstown), men de flesta leder på ön är stigar. Vandring eller privatägda terrängfordon (3- och 4-hjuliga "motorcyklar") är de vanligaste färdsätten, oftast finns det även cyklar att hyra. [Redigera] Att se
[Redigera] Att göra
[Redigera] Att köpaHela öns ekonomi baseras på byteshandel, invånarna producerar det mesta av sin egen mat och delar gemensamt på förråd från passerande fraktbåtar eller stora fiskfångster. När pengar används, är den nyzeeländska dollarn det vanligaste betalningsmedlet, men lättväxlade pengar som amerikanska eller australiensiska dollar eller brittiska pund accepteras också. De vanligaste lokaltillverkade varorna är hantverk (speciellt flätade korgar, modeller av Bounty och träsniderier av det lokala djurlivet i miroträ från Henderson Island) och honung, och öns frimärken (kan även beställas från utlandet) är mycket eftersökta av filatelister. Allt annat måste importeras, och priserna blir därefter. [Redigera] Mat och dryckDet finns en liten konsumaffär som tar emot mat från Nya Zeeland och Franska Polynesien, oftast beställt i förväg av kunderna. Den är öppen i en timme, 3 morgnar i veckan. Det lokala köket är till stor del baserat på skaldjur. Friterad nanwi (blåfisk) är en lokal favorit, men röd snapper, tonfisk, sik, havsabborre och wahoo är också vanligt. Pilhi görs av mosad frukt (som banan, sötpotatis, eller brödfrukt) med socker och mjölk, sedan gräddad till något vaniljkrämsliknande. På ön odlas bland annat arrowrot, sötpotatis, bönor, tomater, kål, ananas, meloner, citrusfrukter, bananer och brödfrukt. En del familjer har höns och getter. Alkohol förbjöds på Pitcairn 1991, men för besökare går det att ordna en licens på sex månader som ger en tillåtelse att importera alkohol för eget bruk. En licens kostar 25 nyzeeländska dollar. Det är knappast värt att försöka köpa något på ön; man får ta med det man behöver eller köpa från ett passerande fartyg om det finns något att köpa. [Redigera] BoendeOm man stannar längre än en dag på Pitcairn måste man bestämma med borgmästaren var man ska bo. Den som reser ensam eller i par brukar få bo hos någon av lokalinvånarna, medan grupper brukar hänvisas till ett statligt ägt hus känt som "The Lodge". Man måste ha bokat bostad innan man får licensen som tillåter inresa. [Redigera] ArbeteDet erbjuds inga jobb till besökare, det finns endast ett fåtal serviceyrken (till exempel lärare, sjuksköterska, hemvårdare) som avlönas av regeringen i Nya Zeeland, och en pastor anställd av Sjundedagsadventisterna. Å andra sidan förväntas den som bor på ön en längre tid att försörja sig själv, och att bland annat hjälpa till med att ta ut långbåtarna till inkommande fartyg. [Redigera] SäkerhetÄven om den stora publiciteten och de fällande domarna till följd av sexmissbruksskandalen gör en liknande incident knappast sannolik (och bland offren fanns för övrigt inga turister), kan det säkert ge vilken ung kvinna som helst en tankeställare om att besöka ön, speciellt om man reser utan manligt sällskap. Innan denna händelse ägde rum betraktades Pitcairn som en väldigt säker plats, utan några våldsförbrytelser. [Redigera] HälsaPraktiserande läkare finns periodvis på ön, men de flesta hälsoproblem tas om hand av en sjuksköterska (för tillfället pastorns fru). Ön har en liten klinik med tandvårds- och röntgenutrustning samt mediciner för akut behov, men det finns ingen utrustning för allvarligare skador/sjukdomar, utan man får istället vänta i dagar eller veckor på ett passerande fartyg som kan ta med en till ett bättre sjukhus. Ön ligger utom räckhåll för ambulanshelikoptrar. Det säger sig självt att detta inte är rätta platsen för att få en hjärtattack, stroke, och så vidare. En grundlig hälsokontroll innan avresa rekomenderas starkt. [Redigera] RespekteraDe flesta av invånarna på Pitcairn är medlemmar i sjundedagsadventisternas kyrka, som missionerade i slutet av 1800-talet. Även om religionens betydelse har minskat, har kyrkodoktrinen fortfarande stor betydelse för både den allmänna levnadsstilen och civilrätten. Till exempel var alkohol förbjudet tills helt nyligen; dans, att offentligt visa sin kärlek till någon annan (PDA), och cigarettrökning anses olämpligt; sabbaten (lördagar) betraktas konsistent som en vilodag, (förutom gudstjänsten). Klädseln liknar den i västvärlden och är ganska anspråkslös och väderanpassad. Rättegångarna mot ett flertal män från Pitcairn (inklusive den före detta borgmästaren och många ur öns arbetsstyrka) för sexuella övergrepp har varit väldigt plågsamma för den tättknutna öbefolkningen, där alla har minst en vän eller släkting bland offren, de åtalade och/eller de dömda. Händelsen har också medfört en spänd debatt angående Pitcairns suveränitet (som att främmande brittiska lagar använts av domstolen i Nya Zeeland). Man bör förvänta sig starka känslor och försök att visa att man förstår hur svårt det måste ha varit för invånarna innebär alltid en stor risk att göra någon upprörd. Man får inte ta med sig bin eller utrustning för biodling. Öns bin har förklarats vara helt fria från sjukdomar och Pitcairnhonung tillhör en av öns viktigaste inkomstkällor. [Redigera] KommunikationPå Pitcairn finns det tillgång till satellittelefon, med en allmän telefon (med telefonsvarare): + 870 762337766. Tills nyligen var en amatörradio (ham radio) öns enda kontakt med omvärlden, och många av öns invånare är radiooperatörer, och "är i sändning" regelbundet varje vecka. Postväsendet, som går via Nya Zeeland, sköts oregelbundet, ibland går det månader innan ett brev kommer fram. Postkontoret är öppet en timme om dagen, 3 dagar i veckan. Tack vare en seismologisk monitorstation är ön ansluten till internet med 128 kilobyte per sekund, med trådlös uppkoppling i hela Adamstown. Elektriciteten (240V) finns bara tillgängligt i några få timmar på morgonen, samt lite längre på kvällen. Det finns ingen radio- eller TV-sändare på ön, men de flesta hushåll har TV-apparater och VHS/DVD-spelare (PAL-format). Om man inte själv tar med sig en DVD-spelare eller laptop, är det viktigt att kontrollera att medtagna DVD-skivor är kodade för region 4. PAL-DVD-skivor från Storbritannien fungerar inte på australiensiska, nyzeeländska eller någon annan DVD-spelare från Stilla havsregionen. [Redigera] AvresaOm man reser med egen båt, ligger närmsta ö i Franska Polynesien, grovt beskrivet åt väst-nordväst: avståndet till de isolerade Gambieröarna är mer än 530 kilometer, Tuamotuöarna i Actéongruppen mer än 725 kilometer och Tahiti och resten av Sällskapsöarna mer än 2100 kilometer. Avståndet till Påskön är ungefär lika långt men åt motsatt riktning. Passerande fartyg är antagligen på väg till Nya Zeeland eller Panama.
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
