London (Storbritannien)
London [1] är huvudstad i både staten Storbritannien och i riksdelen/konstituerande landet England. London grundades av romarna under namnet Londinium som huvudstad i den romerska provinsen Britannia, för vilken staden också utgjorde hamnstad vid floden Themsen. Themsen rinner genom staden och delar den i en nordlig och en sydlig del, även om den korsas av många broar och tunnlar. London är i dag en mycket stor stad. Greater London täcker 1 579 km2 med en befolkning på omkring 7 420 000 (1 januari 2005). London Metropolitan Area, det vill säga London med förorter, täcker en yta av ca 16 200 km2 och med en befolkning på ca 14 miljoner invånare. [Redigera] Att ta med sig till LondonAllt som man kan tänkas behöva under vistelsen i London finns att köpa på plats. Det viktigaste att ta med sig är främst insikten att London är en världsstad. Man kommer aldrig hinna se allt och ju fler gånger man åker dit, desto mer kommer man att se. Planlägg därför resan i god tid! Här är emellertid några tips på sådant som bör vara bra att ta med sig eller köpa tidigt under resan:
[Redigera] Att ta med sig från LondonMed tanke på att London är en världsstad och ett shoppingcentrum av rang är det givetvis mycket personligt vad man vill ta med sig hem. Här är några tips om man inte kommer på något själv:
[Redigera] HistorikLondon grundades av romarna under deras styre över landet. Det namn som de gav staden, Londinium, har förromersk bakgrund och var möjligen det tidigare namnet på området. Denna befästa bosättning var huvudstad i den romerska provinsen Britannia. Efter Romarrikets fall övergavs Londinium och en saxisk stad vid namn Lundenwic etablerades omkring en och en halv kilometer längre västerut, i vad som nu är Aldwych, på 600-talet e.Kr. Den gamla romerska staden återbefästes sedan i slutet av 800-talet eller början av 900-talet. Westminster var en gång en egen stad och har varit säte för det engelska hovet och regeringen sedan medeltiden. Så småningom växte Westminster och London ihop och bildade grunden för London, som blev Englands största stad – men inte huvudstad (Winchester var Englands huvudstad fram till 1100-talet). London har stadigt vuxit genom århundradena, genom att omge och göra förorter av närliggande byar och städer, jordbruksmark, lantliga områden, ängar och skogar och har spritt sig i alla riktningar. Från 1500-talet till det tidiga 1900-talet blomstrade London som huvudstad i det brittiska imperiet. År 1666 svepte en stor brand genom staden och förstörde en tredjedel av stadskärnan, endast Themsen hindrade elden från att nå den sydliga delen. Återuppbyggandet tog över ett årtionde att genomföra. Efter branden gav Christopher Wren ett nytt förslag på Londons stadskärna. Förslaget var inspirerat av Paris och hade en öppen och rymlig stadslösning, till det historiskt trånga London. Men bristen på pengar hindrade projektet och marken gavs tillbaka till det tidigare ägarna för att de själva fick bygga upp husen där de en gång hade stått. Christopher Wren lyckades dock förverkliga en del av projektet: Sankt Pauls-katedralen. Londons växande accelererade på 1700-talet och under det tidiga 1800-talet var det den största staden i världen. Londons lokala regeringssystem kämpade för att klara av denna snabba tillväxt, särskilt med att tillhandahålla tillräckligt med infrastruktur till staden. År 1855 skapades The Metropolitan Board of Works (MBW) för att ge London en infrastruktur som kunde klara av stadens tillväxt. MBW avskaffades 1889 och the County of London skapades, vilket administrerades av the London County Council, den första valda allomfattande administrativa enheten i staden. Under det tidiga 1900-talet använde londonborna stenkol för uppvärmning av hemmen, vilket skapade stora mängder rök. Tillsammans med särskilda klimatförhållanden orsakade detta ofta en karaktäristisk smog, och London blev känd för sin typiska Londondimma, även känd som Pea Soupers. London kallas också ibland för ”The Smoke” (”Röken”), antagligen på grund av detta. År 1956 infördes The Clean Air Act på grund av en femdagars pea souper, från 5 till 9 december 1952, vilken dödade mer än 4 000 människor, varefter man krävde att särskilda rökfria zoner skulle upprättas, där rökfritt bränsle fordrades. Det som antagligen har varit de största förändringarna i London under de senaste 100 åren har sitt upphov i Blitzen och annan bombning av tyska Luftwaffe som ägde rum under andra världskriget. Bombningarna dödade mer än 30 000 londonbor och jämnade stora områden med bostadshus och andra byggnader över hela London med marken. Återuppbyggnaden under 1950-talet, 1960-talet och 1970-talet karaktäriserades av många olika arkitektoniska stilar och har resulterat i en avsaknad av enhetlighet i arkitekturen, som har blivit en del av Londons stadsbild. År 1965 avlöstes London County Council av Greater London Council (GLC). Storlondon inbegrep många fler förorter i huvudstaden, inklusive tjugo av nuvarande Londons boroughs. GLC avskaffades 1986 efter konflikter mellan Margaret Thatchers regering och dess oppositionsgrupp, ledd av Ken Livingstone. GLC:s befogenheter överläts på the boroughs. År 2000 svängde pendeln över åt andra hållet, när man skapade Greater London Authority (GLA) och man valde en förste borgmästare för staden, vilket Ken Livingstone vann som obunden kandidat. Dock har borgmästaren och GLA begränsat ansvar och mycket liten finansiell självständighet. Före vapenvilan 1997 var London regelbundet ett mål för IRA:s bombattentat som försökte pressa Storbritanniens regering att förhandla med Sinn Féin om Nordirland. Den 7 juli 2005 inträffade ett antal koordinerade bombattentat på tre tunnelbanestationer och en buss. Explosionerna kom mindre än ett dygn efter att London hade tilldelats de Olympiska sommarspelen 2012 och medan G8-mötet pågick i Skottland. [Redigera] LokalbefolkningenNästan 22 procent av befolkningen är född utanför EU. Londonborna är vana vid turister och hjälper gärna till. Kom ihåg att det är ett av världens största turistmål och att det finns många, många svenskar här. [Redigera] StadsdelarGreater London består av 32 lokala stadsdelar. Många av namnen på dessa stadsdelar är välkända och behöver inte presenteras, andra är inte lika kända. En resenärs London beskrivs dock bäst med regioner som inte följer stadsdelsgränserna, utan snarare funktionella och kulturella områden av varierande typ och storlek. Nedan finns en karta över den formella indelningen av Greater London:
[Redigera] Att ta sig till/från LondonFlyg
Vill man flyga reguljärt till London finns flera olika alternativ. Från flygplatserna till stadskärnan finns det även goda förbindelser.
Alla dessa flygplatser ligger några mil från London. Lista över transporttider (kortaste först):
Båt
Bil
Tåg
London har ett antal järnvägsstationer vars linjer går till olika delar av landet. Man måste alltså veta vart man ska innan man kan ta sig till rätt järnvägsstation. Man kan få tidtabeller och köpa biljett till alla destinationer på National Rails [9] hemsida.
Buss
Man kan åka till och från London med buss från stora delar av Storbritannien. Dessutom finns det direktbuss till London från Köpenhamn. [Redigera] Förflyttning i LondonLondons lokaltrafik körs av företaget Transport for London [10]. Med buss
Att åka buss i London kan först kännas svårt. På många ställen i centrala London finns flera busshållplatser precis bredvid varandra. Då kan man läsa på skyltarna åt vilket håll bussen går. Vid de olika hållplatserna finns även skyltar där man kan se listor över bussar och kartor över hållplatser i närheten. Dessa är mycket användbara. När man väl vågat sig på bussen så lär man sig snabbt hur man ska göra. Biljetten kan betalas kontant. Tänk på att ha jämna pengar eftersom man inte får växel av chauffören. Ett annat sätt att betala är med Travel Card. Kortet för tunnelbana gäller även på bussen. Om man bara tänker åka buss finns det ett speciellt Bus Pass. Ett tredje sätt är att använda ett Oyster Card. Detta är ett värdekort som man kan ladda, antingen med dags- eller periodkort eller med pengar för betalning per resa.
Med tåg
Schemat över Londons tunnelbana, London Underground (även kallad The Tube), är förmodligen en av världens mest kända bilder. Tunnelbanan är väl utbyggd och erbjuder mycket goda möjligheter att för en billig penning ta sig överallt i världsstaden. Tunnelbanan omfattar 12 linjer med totalt 275 stationer varav 63 i innerstaden. Trafiken går mellan 05.30-00.30 (Mån-lör) och 07.30-23.30 (sön). Rökning är inte tillåten. Tåg och plattformar är skyltade med det väderstreck trafiken går i, alltså:
Detta system gör det mycket lätt att orientera sig i tunnelbanan. Varje linje är märkt med en färg och längst fram på tåget samt på destinationsskyltarna visas tågets slutstation. Observera att tågets slutstation inte nödvändigtvis behöver vara samma sak som linjens slutstation - använd därför kartan! Tunnelbanan körs av Transport of London, som även svarar för busstransporter i London och trafiken på Docklands Light Railway. Den första sträckningen av tunnelbanan, mellan Paddington och Farringdon, invigdes redan 10 januari 1863 som en underjordisk järnväg med ångloksdrift. Detta gör tunnelbanan i London till världens äldsta. Om man vill se delar av originalplattformarna kan man bland annat resa till Baker Street. Att tänka på:
Med bil
Det är svårt att köra bil i London. Trafikrytmen är en helt annan än i svenska städer. Dessutom måste man vara noga med att hålla vänstertrafiken, vilket är svårt när man är ovan. En viktig sak att veta är att Londonborna är mycket artiga i trafiken. Man släpper ofta ut personer som kommer från sidogator, även om de egentligen ska lämna företräda. Detta beror på att man vill att trafiken ska flyta på så bra som möjligt. Med taxi
Londons berömda "Black Cab", som idag finns i modeller av alla olika kulörer även om svart dominerar, är med rätta stolta över att ha världens bästa taxichaufförer. Varje år måste varje chaufför klara ett prov med 400 frågor om Londons geografi, utflyktsmål, o.s.v. Taxin hejdas oftast och enklast med en armviftning vid vägkanten varvid chauffören svänger in så fort det går. Man beställer alltid var man vill åka genom den öppna rutan på passagerarsidan innan man kliver in i bilen. På samma sätt betalar man genom sidorutan när taxiresan avslutas. I de flesta bilar kan man välja om man vill att chauffören skall höra vad som sägs i kupén med hjälp av en tryckknapp som manövrerar en mikrofon och högtalare. En normal londontaxi tar fem passagerare och man kan räkna med att chauffören är mycket kunnig om det en turist bör veta. Många bilar är luftkonditionerade, men räkna med att chauffören mer än gärna sitter med nedvevad sidoruta så man kan njuta av den dieselbemängda stadsluften. Det finns även s.k. minicabs, d.v.s. småbilar som tar tre passagerare. Dessa cirkulerar på samma sätt som övriga taxibilar, men de får bara åka på telefonbeställningar och får alltså inte plocka upp passagerare vid vägkanten. Man kan lätt se var en beställningscentral för en minicab är belägen, eftersom det ofts sitter ett roterande varningsljus, s.k. "saftblandare", på husfasaden. Minicabs är generellt sett något billigare än black cabs. Med cykel
Att cykla i London är inte att rekommendera om man inte är bekant med området och är van vid trafikrytmen. Innan dess kan man cykla i en del av de stora parkerna. Tänk dock på att man inte får cykla på alla vägar i parken. Med liftning
Liftning kan vara farligt och bör undvikas. [Redigera] BetalningBrittiska pund (GBP) £. De flesta ställen accepterar de vanligaste bank- och kreditkorten. [Redigera] BoendeLondon är en dyr stad att leva och bo i och det gäller även tillfälligt boende. Det finns mängder av hotell i alla prisklasser, men räkna med att även det billigaste boendet är dyrare än sina motsvarigheter i resten av landet. Lyx
Medel
Budget
[Redigera] Mat och dryckLondon är fyllt med småbutiker liksom stora köpcenter. Småbutikerna har ofta öppet sent på kvällen och är välförsedda med dagligvaror för den som vill förse sig själv. Det är fortfarande vanligt att britten äter en stadig frukost, en smörgås och läsk med en liten chipspåse till lunch och sedan lagad mat på kvällen. Det finns restauranger av alla smaker och prisklasser i denna världsstad. Självklart skall man inte missa att pröva på den engelska snabbmatsspecialiteten Fish 'n Chips, d.v.s. friterade fiskfiléer med pommes frites. Tänk på att "pommes frites" heter chips i Storbritannien. Det vi svenskar kallar "chips" heter crisps. De flesta pubar serverar också mat. Man beställer vad man vill äta och dricka vid baren, får sin dryck och slår sig sedan ner för att vänta på maten. Här är en ungefärlig guide till vad man kan få för pengarna:
Dricks ingår oftast inte i priset och bör ligga på ca 10% av summan. Ju närmare man befinner sig berömda turistmål, desto dyrare blir det. Se alltså upp för turistfällorna! Ett mål italiensk mat kan vara dubbelt så dyrt vid Covent Garden som på en bakgata i Southwark. Undvik att äta på restauranger runt British Museum och i Westminster. Ingen Londonbo skulle drömma om att äta här, just p.g.a. prisläget. För den som av någon anledning helst lever på snabbmat finns det ett så stort utbud i London att det inte går att missa. Riktigt bra snabbmatställen har oundvikliga köer runt lunchtid, men väntan lönar sig. [Redigera] MatLyx
Medel
Budget
[Redigera] DryckDen brittiska puben (public house) är en absolut världsunik företeelse. Puben skall ses som brittens andra vardagsrum och det är ofta vanligare att man träffar sina vänner på puben snarare än att man bjuder hem dem. Det finns ett mycket stort antal pubar i London och de flesta har öppet 11-23, men en lag från 2005 gör att flera pubar har öppet längre. Här nedan tas endast klassiska pubar med, d.v.s. de som bevarat en genuin miljö och som satsar på traditionell öl och mat. När man ändå är i London skall passa på att njuta av britternas inhemska öl, kallat real ale. Det finns i mängder av märken och smaker. Gemensamt för real ale är att den skall handpumpas direkt från fatet och att den är betydligt mindre kolsyrad än svensk öl. Det finns givetvis öl av svensk lagertyp också, men varför dricka något i London som man kan hälla i sig hemma? Öl serveras i pints, vilket motsvarar drygt 0,5 liter. Man kan också beställa en half pint, det vill säga drygt 0,25 l. När man går på pub gör man inte som i Sverige och köper bara till sig själv, utan alla bjuder laget runt i tur och ordning. "Delade notor" i ett sällskap, som i Sverige, anses som ganska oförskämt beteende. Blir man bjuden skall man bjuda tillbaka! För den som är intresserad av öl och pubkultur finns mer att läsa på CAMRA:s [20] hemsida. CAMRA är en organisation som vill värna om traditionell öl och pubkultur. Är man i London första veckan i augusti varje år ska man passa på att besöka de stora mässhallen Earl's Court där världens största ölfestival hålls! Festivalen arrangeras av CAMRA och är en verklig sevärdhet. De flesta pubarna i London håller ungefär samma prisläge. Nivåerna "Lyx", "Medel" och "Budget" får här representera olika typer av klass på puben. Kom ihåg att "budgetpubar" kan vara belägna i områden som kan vara stökiga - iakttag därför normal försiktighet. Lyx
Medel
Budget
[Redigera] Att seLondon kan skryta med en stor mängd attraktioner för resenären. Genom projektet Everyones London (Allas London) kan man få stora avdrag på inträden (upp till 50%) på många attraktioner, om man kan visa upp ett giltigt Travel card. Dessa attraktioner inkluderar London Eye, akvariet, Madame Tussauds, specialutställningar på museer, olika restauranger och shower som Saturday Night Fever. För att se hur mycket rabatt man kan få, besök Transport of Londons hemsida (se "Externa länkar" nedan). Det bästa sättet att börja upptäcka London är att använda sig av något av de bussbolag som kör guidade turer i staden. Guiderna är ofta riktiga estradörer som inte drar sig för att föra högljudda konversationer med folk runtomkring, t.ex. trafikanter, cafégäster och andra som "råkar" komma i turens väg. Ett av dessa bolag är The Big Bus Company [24]. De erbjuder en mängd olika linjer. Man kan också välja autoguidade turer, då guiden helt enkelt är en flerspråkig dator som berättar om staden efter hand som rundturen varar. Sådana rundturer finns även på svenska. [Redigera] Landmärken
[Redigera] Att göra[Redigera] NöjeslivEn icke föraktlig del av det vardagliga nöjeslivet kretsar fortfarande kring puben. För den som vill klubba är London en utmärkt stad. [Redigera] ArbeteAtt få arbete i London är i sig inte så svårt, men lönen för sådana arbeten är oftast låg eller mycket låg, varför man måste räkna med att kanske ha mer än ett arbete om man planerar att stanna en tid. Svenska Kyrkan på Harcourt Street (T-Edgware Road eller T-Marylebone) har anslagstavlor där arbetstillfällen kan annonseras. Sådana arbeten rör sig oftast om au-pairarbeten eller liknande. Ett bra sätt att leta arbete är att gå in på pubar och barer och fråga om de behöver extra personal. Det är vanligt med svartarbete i branschen - se därför till att inte råka illa ut med tanke på försäkring och liknande. [Redigera] KommunikationLondon har väl utbyggda tele- och datakommunikationsmöjligheter. Det finns mycket bra täckning för GSM- och 3G-telefoni men om man vill undvika enorma räkningar kan det kan vara en bra idé att köpa ett kontantkort under tiden man vistas i staden. De vanligaste kontantkorten är: För GSM
För 3G
På engelska kallas kontantkort för Pay As You Go och ett påfyllningskort kallas för "top up card". Följaktligen heter det "top up" när man vill ladda sitt kort med pengar. Man kan köpa kuponger på samma sätt som i Sverige, men det vanligaste är att man har ett särskilt plastkort, ett s.k. swipe card, till sitt kontantkort som har alla uppgifter. Plastkortet lämnas till affären som drar kortet och då laddas det belopp man vill ha. Man kan fylla på sitt kontantkort i de flesta affärer, t.ex. Tesco Express [45], men själva kontantkortet måste oftast köpas i hemelektronik- eller mobiltelefonibutiker, t.ex. Dixons [46], Phones 4 U [47] eller Carphone Warehouse [48]. Internetcaféer
Det finns gott om internetcaféer och barer. Många av dem erbjuder också kopieringsservice samt telefoni och faxmöjlighet. Här är ett urval, alla belägna inom promenadavstånd från en tunnelbanestation:
[Redigera] SäkerhetLondon anses vara en av världens säkraste städer, men sunt förnuft är alltid på sin plats. Därför skall man inte åka svarttaxi och heller inte gå ensam på gator man inte skulle gå ensam på i Sverige. Undvik områden som är socialt utsatta, t.ex. förorterna Hackney, Brixton eller Harlesden. Droger av olika slag är betydligt vanligare än i Sverige. Bli inte förvånad över att se människor använda någon form av cannabis eller om över att blir erbjuden olika typer av tabletter. Storbritannien är betydligt mer drogliberalt än Sverige och cannabis och partydroger i olika former är mycket vanligt. [Redigera] RespekteraLondon är en multikulturell stad och det finns givetvis många svenskar i staden. Man skall givetvis inte kommentera intryck, företeelser och personer på ett sårande sätt i tron att folk inte förstår svenska. Storbritannien anses av många vara ett ganska konservativt land. Detta gör att ett beteende som man kanske inte funderar särskilt mycket över i Sverige kan vara ganska udda i Storbritannien. Här är några exempel:
Oskrivna umgängesregler
[Redigera] ProblemlösareAmbulans
Brandkår
Polis
Den engelske bobbyn, alltså den patrullerande polisen, är en lika typisk Londonsymbol som de röda tvåvåningsbussarna. Polis nås genom att man ringer 999 eller 112. Sjuk- och tandvård
Det engelska sjukvårdssystemet, National Health Service (NHS) [49], är uppbyggt på nästan samma sätt som sin svenska motsvarighet. Som svensk i London har man tillgång till sjukvård på i stort sett samma villkor som i Sverige. Läs mer i artikeln sjukvård. [Redigera] TuristbyråTuristinformation [50]. [Redigera] ÖvrigtAndra resmål runt London
Flera företag kör också bussar för utflykter med guide i Londons omgivningar. Det är oftast hel- och halvdagsutflykter, även flerdagsutflykter finns. Man kan till exempel besöka Stonehenge och Bath på en sådan heldagsutflykt. Hotellen brukar ha bra information om sådana utflykter. Tänk på att finare bussar på engelska heter coach.
|
|
||||||||||||||||||||||||||
